Om Chan

Välkommen till Kinesisk Zen En introduktion till Chan praktik av
Ch’uan-Teng Chien-Ti

Översättning och anpassning av
Ming Bao

Kinesisk Zen, eller Chan, som det kallas i Kina, är ett levnadssätt som stimulerar klarhet i sinnet, medlidande med alla levande varelser och en visdom som kommer av att gå bortom jagets upptagenhet. Denna korta introduktion välkomnar de som söker att utveckla friska metoder för personlig utveckling och föreslår ett sätt att öva sig.
Buddhismen uppstod i Indien för ca 2.500 år sedan som ett resultat av personlig sökan efter mening av Shakyamuni Buddha som föddes som prins av Shakya-folket vid det Nepalesiska gränslandet. Han erfor en djup insikt i sinnets och livets natur och undervisade andra i hur de kunde förverkliga sin egen förståelse.
Läran spreds vitt i Asien, till Tibet över Himalaya, till Sydostasien och Indonesien via sjövägarna och till Kina både via Sidenvägen och via sjövägen. Nående Japan utvecklades de Kinesiska övningarna vidare till Zen. Under de senaste åren har Buddhismen spridits till Europa och USA i alla sina tre huvudformer, Theravad från Sri Lanka, Burma och Thailand, Tibetansk Buddhism samt Chan-Zen från Kina och Japan.

Buddhans Insikt

Essensen i Buddhans lära summeras i de Fyra Ädla Sanningarna i hans första undervisning. Buddhans mål var att finna en väg bortom personligt lidande, inte genom tilltro till dogma, edikter eller filosofier utan genom faktisk erfarenhet grundad på insikt. Han utsatte livets natur för hänsynslös exponering inseende att på grund av obeständighet och död kan livet aldrig vara åtskilt från lidande. Detta lidande uppstår primärt då vi kräver beständighet, ego-främjande bekräftelser och säkerhet. Att gå bortom lidandet nödvändiggör att gå bortom detta krävande, en uppgift som kräver en utforskning av självet. Buddhan deklarerade:

1. Livet är lidande.
2. Lidandet beror på önskande, och särskilt önskande säkerheten i beständighet.
3. Lidandet upphör när detta önskande överges.
4. Vägen är hur man gör detta.

Nyckelfrågan är vad som är Vägen? Vägen kan ej förtäljas; den måste erfaras. Vi upptäcker Vägen genom meditation vilket i zen kallas Zazen. Genom meditation upptäcker vi för oss själva att lidandet verkligen beror på självupptagenhet och att önskningar uppstår ur självets begär. I meditation undersöker vi grunderna för detta ’jag’. Vilken sorts verklighet har det?

Problem

Att utforska jaget skapar problem. Var finns det? Vad är det? Vem är jag? Vad är en person? Vi börjar i infantilitet med ren upplevelse och gradvis förstår vi att det finns en person som är subjekt och skapare av denna upplevelse. Jaget är därför en idé som skapats av sinnet. Det har ingen objektiv existens såsom yttre ting verkar ha. Det är en referenspunkt i vår tankeprocess. Genom att solidifiera det till en uppenbar skapelse, blir tanken som skapar jaget navet kring vilket allt annat roterar. Det sätt på vilket vi tänker avgör kvaliteten på vår personliga värld. I Chan säger vi:

Om du önskar att möta Buddhor
Ur det förflutna, nuet och framtiden,
Inse bara att alla upplevelsens världar
Skapas av Sinnet alena.

Ofta upplever vi en slags dimma av oklart, oroligt tänkande som kletas över ett renare medvetande. Detta är effekten av oroande självupptagenhet. För att uppnå insikt måste detta upphöra så att grundläggande medvetenhet fritt från begrepp om jag exponeras.

Upplysning

Utifrån Chans Buddhistiska synvinkel uppstår en ’upplysningserfarenhet’ när denna film eller dimma upplöses. Även om en sådan insikt innehåller sanningen, så är ständig övning vanligtvis nödvändig om en sådan insikt skall byggas upp till ett sätt att leva. En del Buddhister talar om många liv innan upplysnng kan nås men i Chan finns det inget behov av att tala om många liv eller av att uppnå något. Uppgiften är att blåsa bort dimman. Tingens ’sådanhet’ avslöjas då under direkt upplevelse utan förvrängningen av en tolkning.
Särskild överföring. I vår vanemässiga oro använder vi ord och föreställningar och genom dessa kommunicerar vi. Ord förklarar inte den egentliga grunden för upplevelser utan en sekundär tolkningsnivå grundad på etikettering och argument. Den faktiska grunden ligger före orden, obeskrivbar, outsäglig. Enbart poesi kan låta ana den. Den kan emellertid upplevas.Bodhidharma beskriver detta kraftfullt:

En särskild överföring utanför Skrifterna
Inget stöd i ord eller bokstäver
Pekande direkt mot mänsklighetens hjärta
Seende in i ens egen natur.

Chans uppgift är således aktivitet och handlar inte om ord, beskrivningar eller argument. Denna uppgift kan nås och fullgöras genom meditation.
Meditation är vägen till klargörande. Det har två aspekter; lugnande sinnet och insikt i sinnets natur, som en process, mer än ett ting. Utan ett lugnt sinne kan insikt inte uppstå; utan insikt kan upplevelsens natur inte förstås. Att lugna sinnet kommer vanligtvis först både för nybörjare och för vana meditatörer. Insikt uppstår när korrekt meditation utövas. Det kan vara en smärtsam process, mödosam, tråkig eller stressad, eftersom vanan och förutsättningarna från vilka man är uppbyggd måste utmanas. Så småningom upplever utövarna glädje i ett nytt djup och klarhet i sinnet.
Meditation kräver vanligtvis ett disciplinerat närmande. Det utövas både formellt, sittande på en kudde, och informellt genom uppmärksamhet på ens dagliga aktiviteter. Allt som uppkommer mals i kvarnen. Det finns varierande metoder för att lugna sinnet. Den grundläggande metoden för en nybörjare är uppmärksamhet på andningen, varefter följer metoder som lärs ut av tränade lärare. Ett gott samvete, tålamod, arbete och koncentration främjar också ett lugnt sinne. Motsatserna till dessa frambringar ett stört sinne och personligt kaos. Kaos uppstår också från år av betingning, händelser tidigare i livet och i tidigare generationer. Vi ärver belastad karma från före vår egen livstid då det genereras från en generation till nästa. Vi är alla ansvariga för vår egen karma i den meningen att endast vi själva kan göra något åt den.

Som en hjälp till uppmärksamhet föreslår Buddhan ett antal riktlinjer kända som Föreskrifterna. Meditationsutövare accepterar dessa som en orientering i livet. Det finns varierande presentationer av Föreskrifterna men fokuseringen ligger på att göra gott för andra hellre än det onda i självförhärligande, dödande, stjälande, ljugande, skadlig sex och förgiftning vilket kan leda till de andra felen. Felen betraktas mer som allvarliga misstag än som synder. Dålig karma kan korrigeras genom utövande av godhet. Insikt uppstår när vi överger begär så att existentiell oro kraftig förminskas eller upphör helt. Tankeprocessen som oupphörligt genererar egot upphör då också. Det finns då ingen tanke som skapar ett jag, ingen självupptagenhet och vi har släppt taget. Vart har vi gått? Att ställa denna fråga är att börja oroa sig igen. Man tillåter sig själv att vistas i en frihet vari hela världen reflekteras. Beroende på vår personliga karma kan ett sådant förverkligande vara lätt eller mycket svårt.

Med sådan insikt kommer förståelsen att all vår oro är ogrundad och overklig. Man upptäcker ett lugn, en tystnad, en kärlek, en oändlighet som är enkel och rymlig, utan begränsningar. Ändå sätter tanken att man har uppnått något igång egot igen och insikten försvinner. Som den store läraren Dogen sade ”När motsatserna uppstår förloras Buddhasinnet”. Meditation är således en övning som behöver arbetas med och praktiseras. Det är inte något man talar om. Det är något man gör.

Medlidande

När vi släpper jaget så ser vi andra klart. Det finns mycken smärta i världen. Medlidande med de som lider uppstår med insikt och man försöker att lindra det på sätt som är lämpligt med hänsyn till ens situation. Det är också sant att en känsla av medlidande i sig själv motverkar egoism.Bodhisattvans Väg
Djupträning uppstår när Medlidande och Insikt gemensamt stöder varandra. Detta är då Bodhisattvans Väg – en som söker befrielse för andra framför sig själv. Det är målet för Chan utövaren att vandra Bodhisattvans Väg på vilket vis den än må visa sig i ens livssituation.

Detta kan involvera social eller politisk aktivitet, spridande av Läran (Dharma), socialt arbete eller rådgivning eller helt enkelt att stötta någon i nöd. Det viktiga är att assistera andra till deras egna insikter. Medlidande måste dock riktas mot ens eget lidande själv. Såtillvida man inte arbetar med sina egna problem blir ens arbete för andra troligtvis missförstått.

Löftena

I Chan är löftena för en på Vägens dessa:
Varelser otaliga jag lovar att befria
Begär oräkneliga jag lovar att utrota
Dharma utan ände jag lovar att studera
Buddhans Väg är rakast, jag lovar att den vandra ända fram.

Ibland kan vi tycka att sådana löften går långt bortom mänskliga möjligheter. Ändå påbörjar vi inte någon uppgift med avsikten att sluta halvvägs. Belöningen kan vara långt borta, men det finns ingen tvekan. En krigare ger sig inte in i en strid med avsikten att bara vinna delvis. En bonde sår inte frön för att se plantorna växa till hälften. Vilka svårigheterna än må vara, så uthärdar Zen praktikern med krigarens mod eller tron hos den erfarne bonden. Varje löfte är en personlig fråga, en ’koan’, som varar livet ut. Vad innebär det att göra så?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *